Dag 13-Min mamma
Varför vill ha ha med min mamma i denna 30 dagars lista må tro?
Jo för att jag har nämt henne förut i bloggen,väldigt vagt dock,..där jag skrev att hon är sjuk,..sjuk undrar ni?
Min mamma har något som heter MS-Multipel skleros
Ms är en neurologisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet
Det finns ingen botande behandling mot denna sjukdom,utan det är mediciner som gäller resten av livet,..vissa kan leva med denna sjukdom med ett någotlunda bra liv,..dessa personer kan gå,jobba och ha ett socialt liv menas andra som min mamma måste förtidspensionera sig,sitta i rullstol och knappt fungera alls,..hon är ju vid medvetandet,hon kan prata,hon äter själv och hon kan ta sig själv vart hon villl med hjälp av en mobil,..rullstol med motor,..dock den hon har kan endast användas inomhus,..men hon är svag och har aldrig varit stark som person,aldrig riktigt kämpat till 100%,ger upp väldigt snabbt
Hon har haft denna sjukdom i över 20 år nu,så hon har ju under denna tid blivit sämre,..i början mådde hon fortfarande "bra"...hon kunde gå,köra bil,om hon jobbade minns ja ej?,hon följde med på familjeresor utan större problem osv,..men nu gör hon inget av detta,..möjligtviss en fika i söderköping-mem- på somrarna,..vilket alltid är trevligt,..en tur till närmsta affären där hon bor,..alrig själv dock,..hon har altan och åker ofta ut dit på somrarna,..vinter sitter hon hemma hela tiden,förutom om hon behöver åka till sjukhuset/vårdcentralen,..vilket händer nån gång ibland,..aldrig akut,..
Jag var bara barnet när hon först "drabbades"av sjukdomen,ca 3-4 år..hon själv var inte äldre än 27 år,..
Min mamma har för mig alltid varit en "sjuk" mamma,..jag hade det inte lätt som barn att växa upp med en mamma som fanns där men endå inte,..det var inte förens äldre dagar jag lättare kunde acceptera och leva med det,..det tog år för mig att kunna prata öppet till någon om min mamma och mina känslor kring det hela,..
Att inte va det enda barnet gjorde mycket,det underlättade,vi fanns där för varandra,fortfarande gör,man var liksom inte själv med att försöka leva med situationen,det enda jag kan tänka mig som skulle kunna vara annorlunda idag med mig om jag var det enda barnet, det vore nog i så fall självständigheten..jag hade nog haft mer karaktär än jag har idag...man blev ju tyvärr som minstingen i familjen lite mera beroende av andra,,vilket jag kämpat länge med att få bort...att be om hjälp ska man aldrig skämmas för,...men man måste klara av att göra visa saker själv här i livet,..nu låter det som att jag varit väldigt borskämd,men så har det inte heller varit,..jag har som min syster slitet,tjänat våra egna pengar,tvättat våra egna kläder,sköt våra egna liv,..ibland hjälpt varandra,..till skillnad från våran bror som lät sig bli bortskämd och fortfarande i 30 årsåldern gör utav våra morföräldrar,(de är lite boven i det hela)..men som för övrigt har funnits där och ställt upp i vått och torr och lite där till...men inte riktigt fattat detta med bortskämdhet?!
Det var alltid andra personer som" uppfostrade" oss (våra morföräldrar,vår moster och farmor) ibland oss själva,..man lär sig uppskatta vissa saker här i livet på ett annat sätt tror jag i såna här situationer?!,..
Våran far var aldrig mycket för att lära sig uppfostra oss,..han hade det nog svårt som "ensam" förälder,..men han fanns alltid där,han tog alltid med oss på semester med hans systers familj och ibalnd resten av släkten,..i början var det ju alltid lite jobbigt att mamma inte följde med,men efter ett tag så tänkte man inte på det,..det blev till en vana,..
Men åter till min mamma,..
ett tragiskt öde som jag inte önskar till någon,..ett öde som jag själv inte vill drabbas av,..detta har gett mig många mardrömmar och jobbiga tankar om framtiden,.
Det är många som säger att jag är mest lik henne av oss barnen
-Och jag kan tänka mig att de flesta kanske som får höra att dem liknar sina mammor inte säger eller bryr sig så mycket om att få höra det,..men jag är en av dem som lyfter på ögonbrynet och börjar direkt associera till sjukdomen och inte min mamma som människa,..jag ser det som en negativ grej att jag skulle vara lik henne,..och så vill jag ju självklart inte att det ska vara,..men tyvärr är/känns,..
