12 år idag sen du kom till världen,med dina små hundtassar,hundnos,hundögon och charmade alla som träffade dig!
Du fick mitt hjärta att smälta redan från första gången jag träffade dig!
Du har nu funnits i mitt liv i 12 år, 12 ÅR!!, det är sjukt lång tid...nästan halva mitt liv..
Det har varit både lyckliga och olyckliga år..men mest lyckliga..du har alltid funnits där...jag har skrattat hos dig,gråtit hos dig,berättat hemlisar för dig..du har aldrig dömt mig..du har alltid accepterat mig för den jag är..
Jag har inte alltid varit en bra matte,men jag har aldrig lämnat dig,glömt dig eller missköt dig..men jag har inte alltid sysselsatt dig,lekt med dig eller tränat dig som övriga hundägare kanske skulle ha gjort,men jag var ung och dum..uppe sent om kvällarna med vänner,festade på helgerna och var nästan aldrig hemma..men det minskade och ganska mycket ju äldre jag blev..vi kom närmare varandra och jag ägnade mer tid till dig..men du var lika glad för det..du mindes inte mig som; "Hon som nästan aldrig var hemma och tog hand om mig"..Du hade alltid människor runt omkring dig,det fanns alltid någon där som tog hand om dig..(Då jag inte gjorde det)...Egentligen var du aldrig MIN hund,utan du var familjens hund..men av någon anledning blev du MIN..du ville vara hos mig...Du flyttade med mig den dag jag flyttade hemifrån..
Mår bättre,men känner mig en anning uttråkad och lite ensam här i soffan trots att sambon sitter bara några meter bort från mig.Man hans fokus är bara på datorn och spelar wow.Något han tycker jag borde spela med..haha..
Inte mycket sällskap har jag från djuren heller.På min vänstra sida ligger ena kissen och sussar och på min högra sida ligger hunden min och snarkar så söt.
Känner mig lite gnällig över att sitta här själv och tråka.Gnäll,Gnäll..Gnäll.