"Detta med känlor,ord och att öppna sig för någon har inte alltid varit min starka sida,men inte har det varit din heller.Men du har alltid varit den starkaste av oss,du har aldrig visat dig sårad,ledsen eller illa till mods..du har aldrig varit rädd att säga vad du tycker och tänker,fast att det hänt att du sårat ibland..Du vill alltid ge till alla men förväntar dig inte att få tillbaka..Du är den starka länken som binder oss tillsammans..men du har samtidigt svårt att släppa,svårt att ge dig själv egentid..Du har aldrig brytt dig om dig själv..andra går alltid förre..det beundrar jag dig för..jag ser liksom upp till dig att du har den förmågan att bry dig om andra mera än dig själv..men trots att du levt såhär i hela ditt liv..hjälpt andra och bara brytt dig om hur andra mår och har det..trots att du varit en god människa så händer detta,detta fruktansvärda som egentiligen inte får hända..inte dig, inte du som är god..

Att se dig förlora mer av den du är gör mig ont i hjärtat,jag vill hjälpa men kan inget göra mer än att finnas där..Du är stark Du klarar dig igenom detta...det vet jag..det har inte funnits nått du inte klarat.."

-Jag är arg,frustrerad och rent av förbannad,jag försöker vara stark som du,försöker hålla skenet uppe..Men det är lättare sakt än gjort..Jag har många dötimmar(Inte det smartaste ordvalet) och det är svårt att undvika att tänka på framtiden

Jag har haft det svårt att tänka positvt och vara glad,..jag försöker sysselsätta min vardag..men det händer inget..Jag dagdrömmer ofta,ett sätt för mig att komma bort och det hjälper en stund..Jag planerar mycket,planerar framåt för att ha något att se fram emot..ibland känner jag mig ensam..ibland vill jag bara komma ifrån allt..

Men mest av allt så vill jag bara vara lycklig och glad,så som jag egentligen är fast inte just nu,inte varit på ett tag..inte till 100..