Läste något en bloggare skrev som taget från mitt eget liv,hon fångade verkligen de exakta orden som jag inte riktigt kunnat få ner i skrivande form.
"Livets sorger och bekymmer avlöser och bara krockar med varandra,en jobbig period.
Det påminner om hur fort saker och ting kan förändras,att man aldrig vet vad man har att förvänta sig.Vi alla måste gå igenom olika saker här i livet,vissa jobbigare än andra.Men jag tror på att komma ut ur saker och ting starkare,även om det tar tid.Man måste få sörja,vara arg eller ledsen och det måste få ta sin tid.
En dag kommer livet att kännas lättare"
Jag ändrade på några ord och tog bort menningar hon skrivit mer inriktad till henne.
2014 måste bli ett bättre år ekonomiskt.
Att ha det som vi min lilla familj har det just nu är inte bra för våran hälsa...vi är inte fattig,vi har inga skulder,vi har mat på bordet varje dag...men varför klaga du då?kan man undra..Jo får även om vi har många fördelar,så tär det på bådas psyket och hälsa att behöva vrida och vända på pengarna..
Vi har bara karls lön mer eller mindre att leva på,och så ska det inte behöva vara,..han ska inte behöva försörja hela familjen själv..Jag vet att många andra har det såhär och värre (mindre inkomst) men dem är inte vi och vi är inte dem..man kan inte tänka på andra varje dag om man själv har det kämpigt..
Skaffa jobb då tänker väll de flesta?!Jo om det endå var så lätt...med min gymnasiebakgrund så kommer jag inte långt,jag ångrade mig redan sista året på gymnasiet men gjorde då inget åt det för jag var för ung,oklok och med för lite information...Jag tog studenten 2006,där stod jag med bra betyg men inget intresse för att jobba med det jag var utbildad till,visst sökte jag jobb inom det yrke men utan resultat i 2 år..Jag började plugga upp mina betyg Hösten 2008 på folkuniversitetet,hade ett ig i Matematik bara,men tyckte för skoj skull att jag kunde förbättra även de ämnen jag bara hade G i...Sökte sedan jobb i 2 år till utan resultat,..eller jo ett försäljningsjobb, 2010 började jag studera igen på Komvux,...Planen var att utöka mina chanser till mer jobb,men utan resultat..Tanken var även att jag skulle börja plugga i en högre nivå,på Linköpingsuniversitet.Hittade en utbildning där som krävde att jag hade Matematik C,..så jag började med B kursen...ville ge upp bara efter ett par veckor...under tiden jag studerade på komvux så dök ett jobbtillfälle upp April -Augusti 5 månader..så universitet fick vänta,hoppade av komvux,..året är nu 2013..Har karl,barn och ett hem men inget jobb..har aldrig lyckats jobba ihop 6 månader på ett år för att få hög ersättning från akassan..jag har betalat in mer än vad jag kommer få tillbaka.
Jag har jobbat varje sommar sedan jag var femton på samma ställe som jag har nu fått nog av.
På mitt cv står det klart och tydligt att jag vill få mer jobberfarenhet ,det gäller även livet..jag närmar mig snart 30 och vill inte ångra en massa..
Självklart vill jag jobba,självklart tar jag nästan vilket jobb som helst och arbetstider för att min familj ska få det bästa,men jag vill inte må dåligt och vantrivas med det jag gör..jag vill vara lycklig...
Jag sökte in på en utbildning för ca 2 månader sedan.Barn,fritid och pedagogik.
och nu fick vi reda på att jag är första reserv.Alltså 50-50.Känns inte bra.Så åter till jobbsökandet,vilket är 5 % chans att jag får något.
Utbildningen skulle pågått i 1 1/2 år med praktik.
Kan man bli utbränd fast man inte jobbar?
Mitt bästa och sämsta år är 2012.
Då kom du min vackra dotter,du ändrade vårt liv.
Det året blev momo den vackraste ängel i himmlen.
